En slynas bekännelser

Skrivet 2010-08-23 Kl: 23.07

Kanske ska berätta lite om oss och just vårat förhållande.
Vi träffades för lite över ett halvår sedan för första gången. Vi kom i kontakt med varandra genom darkside.se. Jag hade ganska nyligen avslutat ett nästan fyra år långt förhållande och var inte alls intresserad av något nytt. Jag trivdes ganska bra med att slampa runt, vara singel och ta igen lite festande som jag missat. Så tanken var att han skulle komma hem till mig och vi skulle ha sex, bara sådär. Inga problem för mig, tycker det hade funkat ganska bra tidigare. Så han kommer hem till mig och jag vet inte vad som hände. I vanliga fall brukar jag hoppa på killen om det blir en pinsam tystnad. När det uppstod här så satt jag tyst. Jag vart så fruktansvärt blyg och nervös så jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Så jag började tillslut babbla på om jag vet inte vad. Av någon anledning tyckte han att jag var ganska mysig så han råkade bli kvar hemma hos mig i fyra dagar. Vi umgicks över alla hjärtans dag, utan en tanke på att det var den dagen. Vi hade inte ens speciellt mycket sex dom där fyra dagarna.

Känslorna växte sig starka hos oss båda, men jag var velig. Det var så tidigt, jag litade inte på att det jag kände verkligen var kärlek, och inte bara en längtan efter att vara omtyckt. Han stöttade och sa att han väntade på mig och att jag inte skulle gå in i något om jag inte kände mig redo. Dessa ord gjorde ju bara att jag tyckte ännu mer om honom. Så till slut accepterade jag att jag var hejdlöst kär. Vi vet inte när vi väl blev ett par, så vi "räknar" ifrån när vi träffades första gången.

Ett halvår har gått, känslorna är starkare än någonsin och vi har lärt känna varandra ännu mer. Vi vill så småningom flytta ihop, det är lite saker som måste lösa sig först innan det dock är möjligt. Kommer dock inte ihåg när vi senast sov ifrån varandra.

Vi har haft en ganska ordentlig kris i vårat förhållande, som dock har fört oss ännu närmare varandra och vi är verkligen säkra på vad det är vi vill. Det var otroligt jobbigt en tid, och det kommer nog att komma fler jobbiga stunder, men så är det väl i alla förhållanden?

Just själva BDSM-delen av vårat förhållande är något vi fått jobba oss fram till vad som passar oss. På ett sätt kan man säga att vi har ett 24/7 förhållande, då det alltid finns där. Jag är dock fortfarande en fri person med min egna personlighet och åsikter. Det är inget som någon av oss vill ändra på. Han har dock det sista ordet, men tar självklart i beaktande vad jag tycker och tänker. Jag klär mig hur jag vill, sminkar mig hur jag vill, lyssnar på den musik jag vill osv. Självklart kan han komma med önskemål och förslag och då blir det oftast så ;) Jag gillar att göra honom nöjd och glad.

Han har rätten att straffa mig när jag bryter mog några av våra regler som vi satt upp, eller när han är missnöjd med något. Jag har ju dock väldigt låg smärttröskel så det är något vi hela tiden får jobba på. Jag har också ganska svårt för att anpassa mig till vissa saker. Till exempel när vi är ute och går. Jag irriterar mig på att han går så långsamt då jag gärna går i en väldigt rask takt. Jag försöker lära mig att hålla käften när han hugger tag i min hand och klagar på att jag springer ifrån honom. Ska jag vara ärlig så är det nog det jag har svårast med. Att ändra på mina gamla invanda vanor, som egentligen inte har någon betydelse, tex promenadtakten. Och att inte säga emot så mycket.

Det är hela tiden så mycket vi har att lära av varandra. Och vi tänjer på gränserna för att hela tiden kunna utforska mer av varandra. För det mesta går det bra, men ibland dippar jag och då är det viktigt att han  finns där efteråt och fångar upp, tröstar och diskuterar vad som hände, vad vi borde gjort annorlunda osv. Han har ett oerhört ansvar för min fysiska och psykiska hälsa. Det är underbart att lita så på någon att man lägger detta i någon annans händer. Att jag dessutom gett honom rätten till sista ordet är en stor grej för mig. Han ser saker ur ett annat perspektiv än vad jag gör ibland, för ärligt talat så vet jag inte alltid vad som är bäst för mig.

Men jag vet att jag älskar honom, jag älskar alla känslor han får mig att känna, och jag älskar känslan av att alltid vara trygg som han ger mig.