En slynas bekännelser

Jag som inte skulle ha något nytt förhållande utan var nöjd med att slampa runt började snacka med en snubbe på darkside.se. Visst, han kommer och hälsar på, planen är att vi ska ha sex och det är väl allt ungefär (jag mutade med smörgåsrån). Nu bor ju inte jag själv, och har dessutom inte ett rum att stänga dörren till. Och personen jag bor ihop med slutar jobbet tidigt för första gången den veckan och är hemma innan vi har hunnit gjort någonting. För första gången på evigheter blev jag blyg och nervös. Ja, ni läste rätt. Pinsam tystnad tidigare har jag ju liksom löst genom att hångla upp personen istället, men inte den här gången. Det var för läskigt.


Han vart kvar i fyra dagar. Och gissa en gång till? Ingen avsugning. Jag förstod, och förstår fortfarande inte vad som gjorde mig så fasansfullt blyg inför honom. Det tog faktiskt flera besök har jag för mig. Jag kan säga att det finns vissa situationer då jag fortfarande är fruktansvärt blyg inför honom. Han retar mig lite för det. Men det är ett helt nytt område för mig. Det får ta den tid det tar.


Men ÄNTLIGEN blir jag dominerad. Jag blir tillsagd, jag blir nypt, strypt, örfilad och smiskad. Vi håller ju visserligen fortfarande på att lära känna varandra, testa gränserna osv. Jag måste härdas igen när det gäller smärta, för det har min kropp glömt av att hantera ;) Han upptäckte inte själv hur mycket han gillar att utdela smärta innan vi träffades, så han lär sig väl något under tiden han också. ;)

Han får mig inte bara att känna mig som en slyna, han får mig att känna mig som hans speciella slyna. Jag trivs varenda sekund i hans närhet. Jag saknar honom så fort vi har sagt hej då. Även om jag vill kunna njuta av egentid emellanåt, så kan jag inte sluta tänka på honom. Jag sitter och stirrar in i väggen och tänker, fantiserar och längtar. Känner mig som 14 igen.