En slynas bekännelser

Skrivet 2010-08-24 Kl: 00.19

Dom flesta kvinnor vill gifta sig någon gång i livet. Det vill såklart jag också, om ett par år. Men något jag också skulle vilja ha är en halsbandsceremoni, samt kontraktsskrivning. Just att få ett alldeles eget halsband att ha på samma sätt som en vigselring. Inget halsband med koppelfästen, inget lekhalsband, utan ett stilrent halsband som för invigda visar att jag är ägd men som antagligen för andra mest ser ut som ett metallband runt halsen. Att ha en halsbandsceremoni känns för mig lika viktigt som att gifta mig då bdsm är en del av min livsstil. Jag skulle inte vilja ha ett sådant halsband bara sådär, det ska vara lika speciellt som ett bröllop. Skulle kanske inte bjuda in Selma 85 på halsbandsceremonin, men jag skulle faktiskt kunna bjuda min mamma. Jag är ganska öppen om hur vi lever, även om jag kanske inte blir lagd över knät under familjemiddagen direkt. Våra vänner skulle gärna få vara där om dom ville. Dom allra flesta vet hur vi lever. Tillsammans med halsbandsceremonin ska det vara kontraktsskrivning. Det kommer inte vara ett slavkontrakt då jag inte är, och inte heller ämnar bli, en slav. Hur detta ska se ut är helt enkelt något man får komma fram till tills dess. Dessa kontrakt är ju inte heller juridiskt bindande, utan skulle mer vara ett bevis på att jag verkligen ger mig själv till honom. Men jag lär ju inte gänga mig nästa vecka om man säger så ;)

Förhoppningsvis har man då kommit in lite mer i klubblivet också och lärt känna fler människor med denna livsstil. Just klubblivet och gå på olika kinky-fester har inte blivit av. Bland annat för att vi har haft fullt upp med att lära känna varandra, dessutom har vi inte haft råd med uteliv över huvud taget. Har planerat att skriva ett lite längre inlägg om just dessa fester och dresscodes som dom ofta har. Detta ur en utomståendes perspektiv och varför det kan vara så svårt som ny att komma in i det hela.

Vi vill iaf lära känna fler människor med samma livsstil som oss. Som det är nu så känner jag faktiskt ingen som lever så som vi gör. Flera av mina tjejkompisar säger att dom är undergivna i sängen, men inte alls i den utsträckningen som jag är. För oss så stannar det ju inte heller i sängkammaren utan är något vi har med oss i vårt vardagliga liv. Det skulle vara trevlig att känna fler med denna livsstil. Någon att bolla tankar och idéer med, inte bara på internet.

Vi är ju trots allt ganska nybörjare och inte insett innan vi träffade varandra att det verkligen är såhär vi vill leva. Vi har säkert gjort en hel del fel under tiden vi lärt känna varandra och oss själva på ett nytt sätt. Men vi har och är samtidigt väldigt försiktiga och låter det ta den tid det tar. Vi har ingen brådska.