En slynas bekännelser

Smisk, pisk, hårda tag, nyp etc klarar jag av. Men ett skavsår i slidmynningen, då wajnar jag som en förkyld karl. Eller ja, det kan vara ett rivsår från Masters ena nagel också, ett litet svidande sår är det i alla fall och det gör ONT. Så nu är det synd om mig. Det är ju synd om Master också, för det läker ju fortare om vi låter bli att ha sex på ett dygn eller två. Det konstiga är att ibland klarar man av att gå utan sex i flera dagar utan problem, men när det är under sådana här omständigheter, då det är bäst att låta bli, då är det fan så svårt att låta bli varandra. Att en så ytligt litet skrapsår kan svida så mycket är för mig en gåta, med tanke på att det annars går ganska hårdhänt till. Just rivsår är inte något vi brukar pyssla med faktiskt och då är det ju en smärta som man inte är van vid.

Nå, då jag uppenbarligen behöver en hel del disciplinering så har vi ju att göra ändå. Dessutom ska jag försöka ta tag i utseendet på bloggen också. Efter nästan en månad av vak, sörjande, planerande samt begravning så ska jag försöka få till en fungerande vardag igen på det. Det har ju varit lite kaos sen i somras då mormor somnade in i Juli, farmor i september och morfar i oktober. Mitt i allt ska livet gå ihop för en själv med hem, djur, familj och jobbsökande på det. Så ni förstår att bloggen kanske inte är min första prioritet just nu. Men jag överger den inte, jag gillar att blogga, gillar responsen jag får. Gillar att fundera på saker att skriva om. Jag har massor av påbörjade inlägg om olika ämnen, det ska skrivas färdigt dock och eftersom jag insett att jag måste ta mig tiden att skriva ordentligt och inte bara ösa ur mig ord fullt med slarv och fel och tangentbordsslint, så går det inte så fort alla gånger. Men jag hoppas att ni blir nöjda med det som publiceras i slutändan.