En slynas bekännelser

Jag har varit  på jättekonstigt humör i två dagar nu. Igår var jag jättebråkig på stackars Master som var trött hela dagen igår. Jag var inte elak, bara väldigt jobbig. Småslog på honom och slet åt mig piskkäppen och var allmänt pain in the ass. Tillslut fick han nog ute i soffan, satte sig över mig, med knäna på mina armar och gav mig ett par hårda örfilar. Direkt vart jag lugn och harmonisk igen. En stund, men efter detta behövde han bara säga att "Nu räcker det!" när jag började stissa upp igen.

Sov inget vidare i natt, eller idag eftersom jag inte somnade fören klockan var väldigt mycket i morse. Sen har jag varit på småkonstigt humör hela dagen. För ca en timme sedan satt vi här vid varsin dator och skojade lite om två olika saker samtidigt och plötsligt blev jag jätteledsen. Jag kan inte påstå att jag grät, för jag har inte kunnat gråta på snart en månads tid. Ögonen svämmade över och det rann 3-4 tårar över kinderna med en enorm sorgsenhet inom mig. Master blev såklart orolig och frågade vad det var. Men jag har ingen aning om vad som hände. När tårarna torkat så var det bra igen. Vi gick ut och tog en cigarett och pratade lite om hur min kropp och mitt psyke har reagerat på dom här täta dödsfallen. Den reagerar helt klart. Den blockerar mina känslor. Speciellt dom negativa känslorna. Jag är lite rädd för hur det kommer att kännas när "kranen" sätts igång igen. När vi kom in igen så mådde jag hur som helst bra igen. Eller vad jag nu mår.