En slynas bekännelser

Här har det varit tyst. Master har varit sjuk och så har vi ju firat jul och nyår med min familj.

Jag läser massor av diskussioner på fetlife och tar in massor av bra tips och råd. Det pågår en process inom mig just nu. Många tankar och funderingar om mig själv som undergiven. Jag ska få ordning på lite tankar och sortera lite i huvudet så jag kan skriva eller prata. Det blir nog bra om en stund.

Idag har jag varit upprorisk. Master var trött. Jag var kåt. Jag var kaxig och uppkäftig och sa saker som att om han inte vill knulla mig när jag säger åt honom, så trotsar han mig. Därför blir det fem minuter i "kissande han-hunds-position" på golvet. Han bara skakade på huvudet och skrattade. Eftersom jag bestämmer så drog jag i honom också. Han skrattade åt mig igen. Jag drog hårdare. Helt plötsligt låg jag på golvet själv, en hand på huvudet som bestämt höll ner mig mot mattan. Byxorna drogs ned och jag fick ett par smällar på rumpan. Genast blev jag lugn och foglig igen.

Jag funderar såklart mycket på varför jag blir så här kaxig och upprorisk ibland. Mycket sådana tankar. Visst, det är alltid med humor och skratt. Men jag blir så nöjd när jag blir satt på plats igen. Det blir nästan en belöning. Hur skulle jag reagera om jag fick en silent treatment? Jag vet inte. Visst vill jag underkasta mig honom. Men varför vill jag så gärna bli satt på plats då?

Som ni ser har jag en del att tänka på och ta upp med Master.