En slynas bekännelser

Har funderat lite dom senaste dagarna, pratat lite med några personer och ska kontakta en kvinna och fråga henne om lite råd. Jag har ett problem med ilska som jag aldrig hört någon annan ha, men fick ett tips om att kontakta den här kvinnan. Så det ska jag göra, när jag är lite piggare och orkar formulera mig vettigt på engelska.

Problemet är att jag blir arg. Jag är ju som ni vet undergiven min Master, men på något sätt släpper jag inte kontrollen helt. Det känns som att jag gör det, fram tills dess att jag verkligen, verkligen släpper allting och överlåter det till honom. Det har kanske att göra med att jag i vardagen får ta mina egna beslut, om inte han säger något annat. Så att jag liksom fastnar där och inte släpper efter helt igen.

Jag blir alltså arg. Vi kan ta en smisk session som exempel. Han värmer upp mig och bygger upp intensiteten. Det gör mer och mer ont och tillslut gör det helvetiskt jävla skitont. Jag tycker att han är jättedum som inte ser på mig hur ont det gör och att han borde sluta. Så jag blir arg. Det kan till och med hända att jag råkar svära ibland. Men han vet ju att jag tål det han ger mig. Det är jag som inte har släppt ordentligt. Jag vet också att jag tål det, för när jag väl släpper taget, det är då jag kan börja flyta bort i sub space. Det är då det blir helt jävla underbart.

På något sätt släpper jag alltså inte kontrollen helt och det känns skittråkigt rent ut sagt. Jag har helt enkelt något att jobba på.