En slynas bekännelser

Det var ett tag sedan jag orkade engagera mig i den här. Jag och Master har gått skilda vägar. Han kommer numera att kalas Mr G om jag skriver något om honom här. Han är fortfarande Dom över mig, vi får se hur länge det förblir så. Det finns många anledningar till detta och ingenting jag tänker sitta och dra upp här. Så i stället tänker jag berätta om min resa ner till Göteborg och inspelningarna av fler smärtsamma smisk scener.

Jag sov hos Mr G natten innan. Han har börjar jobba mycket utomlands så vi fick helt enkelt passa på när han väl var hemma och ledig någon dag. Passande så körde han mig till flygplatsen också. Nåja, flygturen gick bra, jag blir upphämtad på flygplatsen där nere av min kontakt+ en annan modell, vi kan kalla henne Simone. Jättetrevlig tjej. Nå, vi far iväg till stugan som var hyrd för ändamålet,. Jag träffar Vanessa, en annan modell som jag pratade med innan jag filmade min första scen. Och såklart Headmastern som återigen filmar själv till dom betalande medlemmarnas stora lycka. Två kameramän var också där, mycket trevliga människor dock tyskar.

Jag spelade in tre scener första dagen och tre andra dagen, sen var jag färdig. Tänker inte berätta så mycket om scenerna, kanske lite senare. Jag kan säga så mycket som att jag var LIVRÄDD inför sista scenen. Jag hade berättat för en av kameramännen att jag aldrig hade gråtit av smisk förut. Men att jag säkert skulle kunna gråta med Headmaster T, för jäklar vad den mannen har pondus oc kraft. Det är inte löst han slår direkt. Nå, denna kvinna till kameraman hade då berättat detta för Headmaster T, så då satte dom ju såklart ihop ett scenario där jag skulle gråta. På riktigt. Ordentligt. Med rotting. Punkt. Det var alltså min sista scen för den här inspelningen så det var all in som gällde. Jag hade varit rädd för den här scenen hela dagen så jag skakade av nervositet redan när vi höll på att ta ur kameravinklarna. Men vi kan ju säga såhär: Får jag bara se en enda av mina nya scener så är det sista scenen jag vill se. För jag grät. Ordentligt. Endorfinruset efteråt går inte att beskriva. Jag flög omkring resten av dagen. Jag fick sitta på en kudde, så ont hade jag, men jag har nog aldrig någonsin varit så stolt över mig själv tidigare.

Jag kan knappt vänta tills jag får se dom nya scenerna.

Nå, efter dessa två dagar så följde jag med Vanessah hem till henne och hennes pojkvän. Sov där en natt och ja, det slutade med ännu mer smisk. Och en trekant. Hoppsan hejsan. Men det var trevligt.

Dagen efter skulle vi på Liseberg hela gänget, men det blev allmänt kaos och massa bråk mellan vissa personer så det slutade med att det var jag, Simone, Headmaster T och kameramännen som gick. Eller ja, vi satt och drack öl mest. Åkte två attraktioner bara. Vi var iväg till hotellet, böt om och satt sedan på Avenyn och drack mer öl, käkade nachos och snackade massa skit i ett par timmar. Jag gillar dom där tyskarna, även om det tog två dagar efter att dom åkt hem innan jag slutade ha ett susande i bakhuvudet som lät som det tyska språket. Jag kan inte tyska, alls.

Sov hos Simone den natten. Dagen efter for vi hem till Vanessah, hämtade mina grejer och sedan for jag runt på stan. Vi skulle på kinky klubb på kvällen och jag hade ingenting att ha på mig. Dessutom visste jag inte om jag skulle komma in så jag skulle iväg själv på ngn techno klubb som alternativ. Jag var alltså tvungen att klä mig i något som passade båda ställena. Vilket tog massor av timmar. Kasta sig på spårvagnen, hem till Simone, duscha, byta om och fara iväg på middag och förfest hos vänner till Simone.

Sen for vi iväg till klubblokalen. Visste fortfarande inte om jag skulle komma in, jag stod som reserv nämligen. Men när jag väl stod där så fick jag komma in i alla fall, tills det blev mycket folk, då kanske jag behövde gå. Inga problem för min del. Jag fick en visning av lokalerna av Simones snälla vänner och sedan hamnade vi i en myshög i en soffa. Vi drack vin, hade det mysigt och helt plötsligt är jag och en annan tjej ihopbundna. Vi får helt enkelt följa med R vart han nu tycker att han ska gå någonstans. Vilket slutar i ett lekrum. Mycket mysig trekant, första gången jag faktiskt slickade en tjej. Slutet blev lite komiskt då R ska spruta och någon utanför dörren börjar diskutera kateterslem.

Nåja, klockan började närma sig midnatt, jag ville till Technofesten också, så jag drog vidare. Simone stannade kvar och mitt lekpar åkte hem. Jag fick irra omkring lite innan jag verkligen hittade rätt men tillslut så var jag framme, inne, med en öl i handen och dansandes till musik som var helt okej. Jag dansar i kanske 40-45 minuter innan jag går ut och röker- och träffar på två killar ifrån Stockholm som jag börjar prata med. Visar sig att vi har ett gäng gemensamma bekanta och vi står där ute i säker 40 minuter, röker och pratar. Simone kommer förbi. Hon är kåt och vill ha med någon hem. Hon blir skitglad när hon ser att jag minsann har två stycken. Nu var ju den ena upptagen så efter någon till öl och mer dans så släpar vi med honom hem. Modig kille måste jag säga. Vi hade berättat vad vi gillade och sånt hade han aldrig ens tänkt på tidigare. Men han var ju villig att prova. Så ja, det blev en till trekant den kvällen. Natten/morgonen vad det nu var. Han fick även prova på att ge smisk och att få smisk. Vet inte riktigt vad han gillade mest, men vi har hörts av efteråt också och han vill träffa mig igen så det kan ju inte ha varit så hemskt. Som sagt- Modig kille. Simone kan vara lite läskig, hon är nämligen väldigt... stark i sin utstrålning. Man känner sig verkligen liten när hon pekar ut något man har gjort fel.

Nåja, dagen efter kunde jag inte sova hos Simone mer, så då fick jag flytta mig själv och mina grejer hem till hennes två vänner. Spenderade dom två (tre?) sista dagarna i deras sällskap. Mycket mysiga dagar måste jag säga.

Så det var både kaos och kanontrevligt. Jag slutade planera något över huvud taget på slutet. Lät allt bli som det blev. Och bra blev det ju. Helt klart.

Nu kan jag knappt vänta tills mina scener kommer ut. Det borde vara någon av mina som kommer snart.