About Me
- Emelie
Blog Archive
Categories
- Allmänt (35)
- Analsex (3)
- Avsugning (4)
- Bestraffning (7)
- Bilder (4)
- Duktig slyna (9)
- Fantasier (8)
- Förhållandet (17)
- Förtroende (11)
- gamla inlägg (6)
- Inköp (2)
- Leksaker (5)
- Lånade inlägg (2)
- Nya steg (7)
- Olydig slyna (10)
- Om denna blogg (13)
- Regler (1)
- Rollspel (5)
- Smisk (10)
- Squirt (1)
- Sånt vi ser på (2)
- Wet (2)
måndag 17 januari 2011
Kämpande.
Jag fick om att gå upp till sovrummet. Jag förstår vad som väntar och börjar kämpa emot allt vad jag kan så fort jag kom upp för trappen. Han får hålla fast mig och släpa in mig i sovrummet. Jag blir nedkastad på sängen och försöker genast rulla runt och ner på andra sidan men han är för snabb. Han har lärt sig att jag lätt trasslar in mig i armar och ben i mina försök att knuffa undan honom. Han trycker fast mig mot madrassen med ena armen bakom ryggen och den andra fasttryckt av hans hand mot mitt bröst. Jag tar till benen. Dom fastnar i hans grepp och jag vet inte längre vart jag har alla kroppsdelar. Jag kan inte röra mig när han knäpper upp mina byxor. Han släpper taget en sekund för att slita av mig dom. Jag försöker genast rulla åt sidan. Fastnar i mig själv då jag fortfarande har armen under mig. Fan, där fick han av dom tillsammans med trosorna. Han struntar i resten av kläderna. Han vänder på mig och jag trycks ner i madrassen igen, på mage den här gången. Han vill komma in men jag ålar mig iväg. Han smiskar mig. Hårt, hårt. Jag gnyr och kämpar emot allt vad jag kan. Han slutar inte. Handen smäller till min rumpa gång på gång. Det gör ONT men jag kommer inte därifrån. Jag känner en välbekant känsla och jag vet att strax kickar endorfinerna in. Jag kommer inte kunna göra motstånd. Jag tar i med mina sista krafter. Jag försöker sparka bort honom. Två hårda slag till över rumpan och jag känner hur jag glider över kanten. Total avslappning. Han märker hur jag sjunker ihop och hur hela min kropp slappnar av. Han skrattar åt mig. Han skrattar åt att jag nu är oförmögen att kämpa emot. Jag känner hur hans grepp om min arm slappnar av lite och att han särar på mina ben. Jag orkar inte. Han får göra vad han vill. Jag stönar när han tränger in i mig men bara det lilla ljudet är jobbigt. Jag vill inte låta, jag vill inte röra på mig. Jag vill ha kvar känslan för evigt.
Jag vet inte hur länge han håller på. Jag tappar tid och rum. Jag vet att han tillslut är klar, att han kastar åt mig lite papper, klappar mig på huvudet och går iväg till badrummet. Jag ligger kvar, svävar omkring i mig själv. Jag vill aldrig röra på mig.
Jag vet inte hur länge han håller på. Jag tappar tid och rum. Jag vet att han tillslut är klar, att han kastar åt mig lite papper, klappar mig på huvudet och går iväg till badrummet. Jag ligger kvar, svävar omkring i mig själv. Jag vill aldrig röra på mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Underbar känsla det där när man vet att snart släpper det som gör ont, att man når njutningen... smärtan omvandlas till njutning... mmm
Fint beskrivet /Rubina